23 Maj
Lagom är bäst!
Men fan jag verkar ju inte kunna vara lagom. Vad händer?! Blir så arg på mig själv. Nu får det vara nog och jag ska fan kunna vara lagom. Jag har nästan alltid varit så... Allt eller inget. Det kan vara posetivt i vissa lägen. Som när jag har bestämt mig för att genomföra någonting som att flytta till USA eller hit till Örenbro. Som i USA där tog jag körkort, lärde mig hitta i LA, skaffade bank, gymkort och lärde känna kompisar inom några veckor. Jag är alltid den som är engagerad, framåt och är med på alla aktiviteter. Men sen den negativa sidan av att vara med på allt och vara den som som inte säger nej är att jag inte vet när det är nog. Det går över styr.
Igår då kände jag att nu fick det verkligen vara nog. Jag orkar inte mer och nu ska jag skärpa mig. Vara lagom! Det skulle vara så bra att vara lagom.
Jag har dessutom en tendens till att vara helt off också. Jag tror det är bekvämheten som tar över. Jag har nog aldrig varit så oproduktiv och ofixig när jag var sambo. Jag brydde mig inte någonting. Så jävla tråkigt! Jag bara lät allt vara som om det var på paus.
Nä jag måste verkligen börja vara lagom.
Nu är jag sjukt sugen på godis! Men det finns ingen butik inom 20 minuters gångavstånd. Det kan ju vara både bra faktiskt, men idag näää jag bryr mig inte. Vill ha 1 kg godis! Men, men det får väl bli en kopp te istället.
Nu ska jag rycka upp mig! Imorgon vaknar jag posetiv och skitglad, som det ska vara. Slut på att vara apatisk...
Kommentarer
Trackback
