Dag 1

Berg och dalbana.

Idag har jag varit på Universitetet och tagit pulsen på det.
Första intrycket var att det inte kändes någonting. Helt avstängd. Sen blev det förvirrat! Vad skulle jag göra nu, vart ska jag gå och vad gör jag här. Bestämde mig för att åka tillbaka till Arboga för att fördriva tiden fram till klockan 18:00 när vi skulle träffa nolleK på resecentrum. Jag missar första tåget och får vänta 1 timme på nästa. Efter 40 minuter visar det sig att de har ställt in det tåget och nästa går om 90 minuter. FUCK också. Genom frusen och lite illa till mods, men det är bara att vänta. Mamma ringer och ger mig dåliga nyheter. Nu vill jag gråta!
Efter det att jag har fördrivit tiden med att läsa alla tågtider i min nya fina SJ tidtabell bok upptäcker jag att sista tåget från Örebro till Arboga går vid 21. Efter det är det INGA tåg som går. Då sjönk modet lite till. Jag undrar fortfarande hur jag ska göra med alla nollningsträffar och fester. Jag kommer ju inte att kunna åka hem. Känns väldigt jobbigt att behöva fråga en främling om att få sova hos där. Kanske man klarar sig utan nollning?
Nu får jag köra på det här i en termin och vara stark. Ge mig fan på att jag ska orka det här. Begrava mig i skolarbete och bara köra. Inte behöva känna efter och tänka och veta att jag klarar mig själv. Jag har ju faktiskt egna ben att stå på.
Just nu vet jag inte vad jag ska göra med kvällen. Ska jag hoppa in i duschen och sen springa till tåget och vara med nån timma och sen dra hem. Eller att jag helt enkelt skiter i det?
Jag borde åka...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0